Mosabacka

Ca 4,5 km varierande terräng, asfalt och sandvägar, höjdskillnader. Start vid Mosabacka järnvägsstations parkering, Lavvägen 12, Helsingfors.

Vi gick via Fallkulla och runt odlingslotterna till gamla Mosabacka, via kyrkan förbi ett antal skyddade gamla trähus till Erä, Trollstensparken och upp mot järnvägen och förbi bl.a. fabriksbyggnaderna och arbetarföreningens hus tillbaka till parkeringen där vi började.

MOSABACKASTIGEN

I samarbete med Marketta Währn

Vi börjarde vår stig vid järnvägen. Den var ytterst viktig för grundande av Mosabacka, utan järnvägen skulle området har bosatts mycket senare. Under promenaden fick vi veta mera om järnvägens betydelse.

Daghemmet Jäkälä ligger på samma plats som den svenskspråkiga folkskolan i Mosabacka fanns. Man kan fortfarande se det gamla huset inom byggnaden. Skolan var grundad år 1914 och där fanns då 34 elever. Den finskspråkiga folkskolan var grundad år 1906 under samma tid som Mosabacka bosatts. År 1915 hade den finskspråkiga folkskolan 74 elever. År 1869 grundades den första svenskspråkiga folksolan i Helsinge socken och då var över hälften av invånare svenskspråkiga.  Nuförtiden ligger den svenskspråkiga skolan på Trastvägen i Staffansby.

Egentliga Mosabacka var precis på östra sidan om järnvägen. Marken var mossig och lerigt och lerig är den fortfarande. Mosabacka började få mera invånare i början av 1900 –talet när A.B. Parkstad – Wanda – Puistokylä Oy grundades. Man sålde de första tomterna på pingstdagen, därför kallas de pingstomter.  Man sålde tomter för 900 mark per  tunnland eller 16 penni/m2. Man fick betala köpsumman under flera år och och åtminstone en gång varje år fick invånarna gå till herrgården och förkorta lönen  på kontoret hos fröken Eeva Louhivuori. Efter att allting var betalt, gjorde man köpbrev.

En av de aktiva inom A.B. Parkstad-Wanda-Puistkylä Oy var Konrad ”Konni” Zilliacus (1855- 1924), som lät bygga Fallkulla gård år 1907 enligt riktningar från Amerika. Han var aktiv på många områden; han var jurist, journalist och författare, globetrotter och självständighetsaktivist. Han var med i olika föreningar för att minska tsarens makt och göra Finland självständig. Han var ganska radikal och planerade beväpnade attacker mot poliser, kasacker och sandarmer. Han försökte också få alla revolutionärer kring samma bord men bolsevikerna ville inte ha borgerliga motståndsmän i samma grupp. Ohrana misstänkte t.o.m. att Konni Zilliacus hade nånting att göra med Borikovs mord år 1904.

Efter att det inte blev någonting av Finlands självständighet, bytte han altså till affärsman och började sälja tomter. Hans förflutna var ändå sådant att när Sey blev nämnd till generalkuvernör år 1909 tänkte han att det var bästa att fly till Sverige för att inte hamna till Sibirien. Han återvände till Finland efter att Finland hade blivit självständigt.

Falkulla gård ägs nuförtiden av Helsingfors stad och i själva herrgården finns nu fyra bostäder. Kvar finns också skogsväktarens och trädgårdsmästarens hus.

Malms flygplats finns nära, fast den inte syns hit. Den byggdes år 1936 och var Hesingfors´ huvudflygfält ända till år 1952. Numera betjänar den allmänflyget. Helsingfors stad har länge planerat att stänga Malms flygplats och bygga bostäder på området. Man har räknat att där skulle bli 25 000 nya bostäder. Marken är våt och lerig kärrmark och det behövs pålning till tiotals meters djup och sen skall den fyllas med betong. Helsingfors stad har nu gett tillstånd till att flygfältet får fungera till år 2019, men utan hangar, för den ska staden ta över från hösten 2018 och arrangera t.ex. konserter. Flyplatsen är vald av Europa Nostra att vara bland de sju mest bevarade platser i Europa. Den är en av de få flygplatserna från 1930 –talet i världen och dessutom finns en mångfaldig natur på området. Det lär finnas mera mångfald och rikare med fågelarter än på Viks område, som är mycket större.

Ett medborgarinitiativ är för tillfället under behandling i riksdagen i trafikutskottet för att bevara flyglaten. Den största delen av invånarna i nordöstra Helsingfors är för flygplatsen.

Som sagt ägs Falkulla gård nuförtiden av Helsingfors stad och stadens ungdomscentral  arrangerar verksamhet där för barn mellan 9-17år. Där kan man ta hand om djur och göra olika trädgårdsarbeten. Att delta är gratis, men man behöver undomscentralens medlemskort. Dettakan man skaffa på Falkulla. Gården är öppen för alla men man får inte gå på djurens område och inte mata dem utan tillstånd. Hundarna är också välkomna, men de får inte gå inomhus och de måste alltid vara kopplade. Här finns också ett cafe och före julen utlyser man julfred på Falkulla

Nuförtiden säljer man inte mera tomter åt människor, men staden har utarrenderat tomter  till stadsdels- eller odlingslottföreningar. Man får röra sig på odlingsområdet, men man ska förstås respektera varje odlares privata område.

Här på östra sidan av banan finns inte så många gamla hus kvar, men på området har också några kändisar bott, t.ex. Pekka Tiilikainen bodde här som barn och åkte med tåg varje dag till läroverket till Helsingfors. På andra sidan banan har det också bott kändisar, bland andra Ooke Tuuri, Erik Lindström och Pauli Granfelt.

Bland de hus som finns kvar, finns ”Pikku-Casagrande” – ett hyreshus, som ägdes av affärsmannen  Rafael Casagrande. Han ägde ocksä ”Iso-Casagrande” och många andra hus i Mosabacka.  Huset, där guiden för denna Mosabacka-runtdur bor, har hört till släkten Casagrande vid någåt skede. När hust renoverades, hittades gamla skolhäften, som var ägda av en Casagrande. 

I Mosabacka finns också Franzéns stuga, som är troligtvis det äldsta huset i Mosabacka. Där bodde banvaktare Anders Frantzén och han hade träffat Aleksis Kivi sommaren 1870 på Malms station. Franzén tycktes vara filantrop, för han hämtade Kivi, som var i dåligt skick, till sitt hus. Aleksis Kivi kunde kanske återhämta sig en aning, men i något skede av delirium, började han skjuta i huset – till all lycka mot taket. Frantzéns dotter Matilda, 9 år blev skickad in och hon lyckades  ta revolvern. Hon sprang ut och kastade revolvern till grannens trädgård. Hösten 1870 hamnade Aleksis Kivi  till Lappvikens sjukhus för mental vård. Man försökte hitta revolvern men lyckades inte.  

Eino Leino (1891-1982) , som var en av grundarna av Mosabacka hembygdsförening, fick en av tomterna vid kanten av tegelfabriken. Hans son Kalevi grävde på tomten år 1946 och hittade en rostadrevolver. Revolvern visades till Matilda och hon kände igen  den. Revolvern skickades till museét i Nurmijärvi. Matilda dog år 1962. Nuförtiden finns det en platta på stugans vägg, som berättar att Aleksis Kivi har bott där. Stugan är privatägd.

Tidigare fanns det mycket industri i Mosabacka. Kalkstensfabriken byggdes på östra sidan av banan år 1910, på Franzéns torps mark. Efter år 1918 jobbade där många  änkor. Efter en långvarig strejk på 1920- talet flyttade de annanstans. Under tegelfabrikens tid kunde man se vita granar också under sommaren då kalkdamm täckte rankvistarna. Tegelfabriken stängdes på 1960-talet och vandaler förstörde byggnaden. Södra ändan sattes i brand av vandaler. Slutligen revs den ner och platsen städades år 1979.

Sandudds tapetfabrik byggdes mittemot tegelfabriken i början av 1910 –talet. Fabriken var ursprungligen nära Sandudds begravningsplats, men flyttades till Mosabacka efter en brand i fabriken. Fabriken var i bruk ända till år 1975 i Mosabacka och flyttades sedan till Akaa.

Här i fabriksutrymmena finns fortfarande olika sorts verksamhet. Närmast finns A. Koskelas bilmontör, som kan vara Helsingfors äldsta fortfarande fungerande bilverkstad.Verkstaden flyttades till de gamla fabriksutrymmena på 1960 –talet och den dåvarande ägares söner är nu ansvariga för verksamheten.

På området fanns också f.d. Tapanilan Rauta, som flyttades till Stapelstaden på 1970 –talet. Det har funnits olika sorts affärer och verksamhet under åren. Nu finns där Laatikkokauppa, som säljer diverse artiklar.

Nu ser vi den första finskspråkiga folkskolan, som byggdes hit 1906. Skolan flyttades senare till nuvarande Brödravägen. I dag ägs detta hus av Oranssi Asunnot, som renoverade huset 1998. Bostäderna har ingen högsta åldersgräns, men den yngsta ansökare av en bostad måste vara under 25 år. Där finns sex bostäder i olika storlekar samt gemensam bastu på gården.

Sen kom vi till Mosabacka arbetarhus. Arbetarföreningen i Mosabacka grundades 1908, så den den fyller 110 år år 2018. Nuvarande hus var ursprungligen en biograf, arbetarföreningen köpte den år 1919, renoverade den och byggde en teaterscen.

Mosabacka arbetarteater är mycket berömd och den gör varje år ett ny teaterpjäs, som man kommer och tittar också längre ifrån. Teatern är den äldsta i Helsingfors i sitt slag. Huset hyrs ut för fester och olika evenemang.

Sen fortsättatte vi mot kyrkan. Bland helt vanliga hus finns ett hus för narkotikaissbrukare, så man kan inte kalla mosabackaborna som elitistiska ”nimby” –människor.

Kyrkan är vigd 22.9. 1957, så den fyller 60 år på hösten. Arkitekten var Per Björkvall och byggmästare Felix Heikkilä, båda från Mosabacka. Kyrkan vigdes av biskopen E.J. Gulin och bland gästerna fanns Republikens President och Fru Urho Kekkonen.

Kyrkoherden i Malms församling på den tiden var Lauri Huovinen, som var emeritus biskopen Eero Huovinens far. Idén med Mosabacka kyrka var, att den skulle vara mångsidig och det har fungerat väl. Man kan använda samma utrymmen till andlig och fysisk verksamhet; man spelar sähly i samma sal som man förändrar till kyrkosal. Mosabacka kyrka är Malms församlings äldsta kyrka.

Professor Jaana Hallamaa lanserade ”Den levande adventskalendern” år 2007 i Mosabacka. Evenemanget fyller 10 år i advent 2017. Idén är att vem som hälst kan arrangera en lucka i kalendern. Man kan berätta någonting som har med itt hus att göra eller man kan sjunga, spela eller dansa. Det behöver inte vara någonting speciellt , idén är att man kan göra någonting tillsammans.

Ljungvägen – eller på finska Kaneravatie – är en av de få, som har kvar sitt gamla namn. Ursprungligen gav invånarna själva namn till vägar; vägen till skolan hette Skolvägen , vägen till stationen Stationsvägen, vägen till Sandudds tapetfabrik var Fabrikvägen osv. Kanervatie fick sitt namn av två målarbröder, som bodde mittemot varandra i ena ändan av vägen och de hette Kanerva.

På vänstra sidan av vägen ser vi före detta sandgrop, ”Pikku-Santikka”. Därifrån har många hämtat sand för sina byggnader. Nuförtiden är den en lekplats för barn, ”Merirosvopuisto” och där finns en båt, som är nämnt efter Konrad Zilliacus till Konni. Han har inte fått en väg, som bär hans namn, men ändå nånting namngivet efter honom.

Vid Ljungvägen bodde också familjen Lindqvist, som visade filmer i Kino Tapanila på dåvarande Brandgårdsvägen  – idag Päivölävägen 37. Biografen byggdes år 1926 och hade 163 platser. Den hade två föreställningar per dag och på söndagar två till barn och tre till vuxna. Biografen stängdes på 1960 –talet då människor kunde se på filmer hemma från tv.

Päivölävägen är huvudvägen i Mosabacka. Här finns både äldre och nyare hus bredvid varandra. Vissa hus ser gamla ut fast de egentligen är bara några år gamla. Här finns också Mosabacka Fribrandkårshus. Ursprungligen hette brandkåren Mosabacka-Fastböle FBK och den är grundad 1915. Från år 1919 framåt heter den Mosabacka FBK. Det finns olika verksamhet inom brandkåren. De har egna avdelningar för unga (från 10 år framåt), kvinnor och samt alarmverksamhet, där det också finns kvinnor. Ursprungligen fanss alla slangar och andra verktyg på Sandudds fabrik, som också lät brandkåren använda fabrikens häst vid behov. År 1919 byggdes huset på sin nuvarande plats. Huset kan hyras till fester och utställningar. Där har man också arrangert Mosabacka föreningens Kaamosiltamat några gånger.

I Mosabacka lågstadium finns ca 210 elever i klasserna 1-6. Den är belägen nästan mittemot fd. Tapanilan ala-koulu. Där fanns kasserna 1-2 och Leena Zellama hade lärt sig olika inlärnigsmetoder under sin tid i Sverige; de räknade  med bönör och skötte syrsor osv. Det liknade lite Steiner –pedagogik. Nu står skolan tom, men Mosabacka byförening skulle vilja ha den till bybornas förogande för olika slags verksamhet. Staden har gett föreningen möjlighet att köpa huset. De har tid att köpa den till slutet av 2018. Huset är i ganska bra kondition inne eftersom man har haft värmen på.

I närheten Mosabacka bibliotek, som staden ville stänga vid något skede, men mosabackaborna kämpade för biblioteken genom att bl.a. låna böcker med skottkärror. Biblioteket är viktig för invånarna och där finns författarkvällar, läsrekretsar och annan verksamhet.

Tapanilan Erä är en viktig del av Mosabacka. Där finns mångsidig möjlighet att motionera, t.ex. klättringsvägg, sähly och man kan också lära sig kampsporter. Det arrangerades karateövningar för invandrare – män samt kvinnor och barn. Invandarmotståndarna kom dit och började protestera mot dessa kurser. Mosabackaföreningen gjorde motattack och fick dem sluta.  

Där parken finns nu, fanns ursprungligen en sandgrop, där man började gräva grus år 1850. Grus behövdes till järnvägen. När all grus var slut, blev de till Helsingfors stads avloppsplats år 1903. I början av 1900-talet hade Helsingfors fortfarande massor med utedass och hit fördes deras innehåll. Därifrån kom namnet ”Paskaplaani”. På den tiden fanns de fortfarande många hästar i staden och även deras avföring hämtades hit. Detta var lätt för banan fanns här färdigt. Avloppsplatsens arbetare flyttade nära sina arbetsplatser och lite senare flyttade också handelsträdgårdsägare hit, för här fanns gödsel lätt att få.  

Avloppsplatsen stängdes år 1944 och så småningom kom det små företag till platsen, såsom skrothandel, men också större företag. Här fanns en fläktfabrik som nu är bostadshus. Andra fabriker, som t.ex. Mineritafbriken – som gjorde tak- och väggskivor samt asbestpaff – flyttade hit år 1930. Fabriken flyttades till Lojo år 1955 men kvar blev ganska mycket asbest i marken. Helsingfors Mattfabrik fanns också i Mosabacka. Den tillverkade bland annat kokosmattor, fabriken fungerade här från slutet av 1930 –talet till 1984 då det flyttades till Malm.

Det enda, som finns kvar av fabrikerna, är Fläktfabriken där det nuförtiden finns bostäder. Då man började bygga nya bostadshus, måste man gräva up mark djupt och föra bort den förorenade marken. Nu finns här många vackra hus och det finns bara två saker som påminner oss från det förlutna; den fd. fläktfabriken samt den gamla banvaktares stugan, som nu är i invånarbruk. Det finns fortfarande litet industriell verksamhet på gränsen mellan Malm och Mosabacka och det passar ju ihop med det förflutna.

Mosabackan lava fanns mellan hyvleriet och gammla tapetfabriken. Den ägdes av Mosabacka arbetarförening och fick mycket stöd för sin verksamhet från föreningen. Lavan byggdes först år 1909 men de gyllene åren var på 1920- 0ch 1930 –talen. Det ordnades dans tre gånger i veckan och under veckoslutet teaterföreställningar. Dit kom människor också från längre håll och hela familjer var med. Verksamheten blev så småningom mindre och slutade år 1956. Senare revs lavan ner.

Nuförtiden ägs fabriksbyggnaden av Heinon Tukku och de vill riva ner husen. Här finns motorcykelklubbar och i delar närmare stationen, finns bilmontör samt Mosa Interiors inredningsaffär. Också Tapaus ry har sina utrymmen där. Det är konstnärverksamhet; här finns olika utrymmen som konstnärer hyr och jobbar där. De har då och då öppna dörrar och man kan gå och titta in.

Här finns också gallerie Viileä Punainen och dess ägare Päivi Uljas har varit aktiv i Mosabackas olika evenemang. Bakom hörnet finns också ett lokalt bageri, Rönttösrouva, där man hittar olika slagsdelikatesser.