Malms begravningsplats

Start vid Åggelby hjältegravar vid Åggelby kyrka. Ingång via Fältstensbågen, sedan ca 150 meter till vänster, kvarter 91.

Ruttens längd var ca 2 km, lätt framkomlig promenadväg.

Promenaden gjordes i lugn takt och rutten lämpade sig även för rollator/rullstol.

Vi bekantade oss med en del av de berömda personer som vilar på Malms begravningsplats, samt deras betydelse för det lokala och det svenska.

I maj bekantade vi oss med Malms begravningsplats

I samarbete med Svensk Förening i Åggelby

[Ladda ned som pdf]

Det ombytliga vårvädret visade sig från sin soligaste sida söndagen den 21 maj då Svensk förening i Åggelby arrangerade en guidad vandring på Malms begravningsplats. Ett dussin intresserade hade mött upp. Vi började med föreningens traditionella uppvaktning vid Åggelby hjältegravar; en psalmvers, en blombukett vid minnesmärket och ett tänt gravljus.

Malms begravningsplats är den största i Helsingfors. Den anlades i mitten av 1890-talet. En egenhet är att det fram till 1954 fanns tågförbindelse från bårhuset i Ås. I tåget färdades såväl kistor som begravningsgäster.

Tack vare den karta och den förteckning på märkespersoner som gravkontoret tillhandahåller på webben kunde man i förväg planera rutten. Ansa Ikonen, Antero Juutilainen eller ”skräcken från Marocko”, de rödas minnesmärken, Eugen Schaumanns minnesmärke låg längs rutten som tog oss till den privata del som kallas ”Åbergs begravningsplats”. Den kom till i början av 1890-talet när Helsinge skulle anlägga ny begravningsplats i Rödsand. Det blev för lång väg dit tyckte jordägarna i östra delen av Helsinge, dit ju Malm hörde. Helsingfors stad hade reda beslutat om en ny begravningsplats i Malm och en av jordägarna på Starens Haga hade en äga alldeles i anslutning till den. Här på Åbergs område vilar bl.a. Victor Lång, en dominerande personlighet i Malm i början av 1900-talet. Här finns också flera av släkten Nyström, t.ex. Åggelbys första folkskollärarinna, Elvira Nyström.

Strax intill finns Åggelbypojken Rolf Koskinen som under 1960-talet var en av landets främsta orienterare och en omtyckt framförare av letka-jenkka låtar. Mest bekant är han kanske för det ”Riemuliiteri” som han startade i Äkäslompolo.

Returpromenaden tog oss förbi minnesmärket över dem som föll offer för bombningarna av Helsingfors och sedan till mästersångaren Olavi Virtas anspråkslösa gravplatta. Efter en dryg timmes promenad i den vårvackra naturen var vi tillbaka vid parkeringsplatsen igen.

Text: Mats Blomqvist