Dickursby

Ca 3–5 km, 1½–2 h

Start vid Stadshuset, Stationsvägen 7, Vanda.

Vi gick igenom det förnyade Dickursby centrum ner mot ån, via Silkki, stadsmuseet, Heureka, Fernissan och färgfabriken, Ånäs, försöksanstalten och forntidsparken (eller tillbaks redan från Ånäs för dem som inte ville gå så långt).

Ifall man gick hela länken och därefter tillbaks till Dickursby centrum blev det ca 5 km.

100 km svenska stigar: Dickursby 19 maj 2017

Text: Lars Wikström

[Ladda ned som PDF]

För 100 år sedan hade Helsinge kommun, med osäkra siffror, drygt 12 000 invånare varav 7 200 svenskspråkiga. När stadshuset invigdes år 1956 hade kommunen 31 000 invånare med ca 6 000 svenskspråkiga. Idag finns det 220 000 invånare med 5 720 svenskspråkiga. Det absoluta antalet svenskspråkiga har inte förändrats mycket, det procentuella talet däremot. Dickursby centrum började byggas under början av 1960-talet.

Vandringen gick från stadshuset söderut, mot Hertas längs Missnestigen, längs en tidigare ”språkgräns” med större svenskt inflytande på östra sidan. Varuboden/SOK. Den första Varuboden fanns i ett hus vid å stranden mitt emot Helsinggård. Därifrån flyttade butiken på 30-talet till det område där Sokos hotel finns idag. I den butiken var betjäningen på svenska, direktörerna var svenska, t.ex. Arvid Lindqvist och en annan från Oravais. Elanto fanns på 30-talet där butiken Yliveto finns idag. Den butiken låg på det ”finska” området. Båda butikerna syns på ett flygfoto över Dickursby år 1931.

Västra sidan bestod av Hertas ängar och några enstaka hus väster om dagens Konvaljväg. Elanto/Yliveto. Hertas skattehemman och gästgiveri gränsade till Stora Strandvägen. Gården brann i februari 1959 och ägdes då av släkten Markelin. Alla gårdens ängar är i dag bebyggda som Dickursby centrum. Bredvid gården, på västra sidan, fanns poliskammaren, den ”gula paviljongen”. På andra sidan vägen uppförde Ernst Söderling en vetekvarn år 1934. Verksamheten avslutades år 1956. Huset är idag ett cafe och plats för Vanda Teaters sommarspel. Granne till Söderling blev textilfabriken Tikkurilan Silkki, åren 1934-77, som hörde till det finskspråkiga området.

Gångbron över Kervo å för till vetenskapscentret Heureka. Fast staden inte äger något av verksamheten, var staden förutseende nog att göra snabba beslut om tomten och kunde få en internationell verksamhet före de andra städerna hann reagera. Centret öppnades år 1989.

Dickursby järnvägsstation blev det enda huset i sten mellan Helsingfors och Tavastehus. Här korsade Kungsvägen, och stationen byggdes med hänsyn till Tsarens förmodade besök.

Öster om järnvägen kan man se den gamla och nya färgfabriken. Industrin grundades vid forsen år 1862. Vid forsen syns dammen och den äldsta fabriksdelen, linoljepressen, idag Vernissa. Under namnet Schilt&Hallberg var industrin mycket svenskspråkig ända fram till år 1972, då statens bolag köpte verksamheten. I samband med markköp kom fabriken att överta flera villor på det gamla området. Inne på fabriksområdet bodde år 1955, med en personlig kalkylering, 28 familjer, nästan alla svenskspråkiga. Flera byggdes också under åren, det senaste blev färdigt öster om ån 1956, med 20 bostäder.

Den andra mycket svenska enheten är Dickursby Ungdomsförenings lokal Helsinggård, från år 1913. Den har varit samlingsplats för byarna Dickursby, Haxböle, Hanaböle och senare Sexan. Här fanns småskola de första åren och är nu fritidslokal för många svenska skolelever.