Åggelby skolpromenad

Virtuell promenad, gamla och nya foton över rutten Mickelsvägen – Ånäsvägen med berättelser av Mats Blomqvist.

I samarbete med Svensk Förening i Åggelby

Pulsådern genom Åggelby, Ånäsvägen – Mickelsvägen  

Ladda ned tillhörande presentation som PDF

Den urgamla vägen från Gammelstaden (bild 1) till Helsinge kyrka skär genom Åggelby som Ånäsvägen och Mickelsvägen. Namnbytet sker vid järnvägen. Vägsträckningen bildade en pulsåder där de äldsta husen och hemmanen i byn låg/ligger. Sedan slutet av 1800-talet var vägsträckningen också vår skolväg; först till folkskolan intill gränsen till Baggböle och senare till samskolan vid Mickelsvägen 4. Vi rör oss från slutet av Mickelsvägen till början av Ånäsvägen.

Så här såg Britta Holmlunds barndoms hem ut på Pikkumatti vägen (bild 2) alldeles intill folkskolan. Britta (1921-2017) var en hembygdsmänniska. Hösten 1944 var hon med och startade ”Torsdagsklubben”, en viktig grund för medlemskap i Svensk förening i Åggelby. Hon var föreningens mångåriga sekreterare och ordförande och dess hedersordförande. Boken ”På vandring genom byn” utkom 2004.

På Jaktfogdevägen finns ännu det gamla hus (bild 3) som beboddes av kommendanten för befästningsarbetena i Åggelby 1916-17. Den nyfödda kommunen Åggelby använde det som fattiggård, sedan blev det ett slags filial till Forsby sjukhem. Efter en rejäl ombyggnad i början av 1990-talet finns här en barnträdgård.

Längst bort mot Baggböle, i hörnet av Svalustensvägen och Byggmästarvägen, ligger en gammal trevånings villa (bild 4) där den nedersta våningen finns i stenfoten. Där fanns tidigare handlande Sulkas butik. Villan står ännu kvar, lägg märke till de många färgade fönsterglasen.

På nuvarande adressen Mickelsvägen 25, uppfördes år 1896 den svenska folkskolan (grundskolan) (bild 5). Marken donerades av godsägaren Johan Henrik Eklund på Åggelby gård. Skolans första lärare var byns egen dotter Elvira Nyström. Hon var verksam i 40 år. Skolans sista föreståndare var H.A ”Staran” Rosenqvist. Han, Helge Abram, var från Houtskär, liksom hans hustru Marita f. Waltzer. Skolan stängdes år 1967. Familjen bodde i övre våningen, den nedre var skolutrymme och matsal. Ingen jumppasal fanns inomhus och utetuppen fanns bakom skolhuset, som nu ersatts av ett antal radhus.

Den s.k. Jankes villa, eller villa Högås (bild 6) låg bakom villorna i Tölle. Den syntes knappast ända till Mickelsvägen då delar av Toivolabacken skymde. Villan, som är riven, låg nära Vanda å och vid 1900-talets början var den pensionat där en ångslup angjorde bryggan.

Vi rör oss 100 meter österut och ser över Mickelsvägen 21-19 (bild 7). Det stora huset var rödmålat och där bodde inspektorn vid Åggelby gård. Där bakom syns familjen Myhrbergs hus vid Tölle liksom Fazers villa. På höger sida är snårmarken mot Henrik Sohlbergsvägen, nu kallad HS park. Där finns en sjangserad kanonställning från första världskrigets dagar.

Bilden (bild 8) är från korsningen av Henrik Sohlbergs väg och Mickelsvägen. Till vänster går vägen till husen vid Töllebrinken och landskapet är i dag den s.k. Självständighetsparken som just uppsnyggats. Längst bort anar man Vanda å och den s.k. ”Ryssbron” syns tydligt. Träbron byggdes under första världskriget av de ryska befästningstrupperna som byggde landfästningen runt Helsingfors. Till höger om den nedre elstolpen skymtar villa Vanda, som byggdes vid förra sekelskiftet. Den försvann när Ståthållarvägen och den nya landsvägsbron byggdes kring mitten av 1960-talet.

Vi ser mot öster, mot järnvägen (bild 9). Det här var Åggelby gårds huvudbyggnad i nedre hörnet av Fornby- och Mickelsvägen. Den sista ägaren var Johan Henrik Eklund. Han sålde gården med marker 1907 till Helsingfors stad. Huset är rivet sedan 1970-talet och strax bakom det ligger nu krigsinvalidernas rehabiliterings sjukhus. Den höga granen kallades ”Klerkers gran”, efter militären Carl Natanael Klerker som under 1808-09 års krig hade sitt högkvarter en tid på Åggelby gård. Bilden verkar tagen i början av 1960-talet eftersom man anar att Ståthållarvägen börjat byggas. Busslinje 69, Nakkin, hade vid mitten av 1950-talet sin ändhållplats här.

Vi vänder oss 180 grader (bild 10) och ser mot väster handlande Ahlskogs hus och husen vid Töllebacken och -brinken. I huset, som sedan rivits, fanns Ahlskogs butik.

Mitt emot Åggelby gård, vid Fornbyvägen låg Bamsas (bild 11) och Nybondas, två av de ursprungliga hemmanen i Åggelby. Rivna sedan länge.

Mittemot Bamsas ligger Månsas gård (bild 12) vars huvudbyggnad lär vara Åggelbys äldsta hus. Där bodde i tiderna aktrisen Nanny Westerlund-Serlachius vars man till sin 50-års dag fick i present en granplanta av dåvarande presidenten Risto Ryti. Rytis fru och Nannys make var syskon. Denna s.k. Rytis gran är ett fint landmärke .

Den nya genomfarten, från Vanda å till Tusbyleden döptes till Ståthållarvägen och byggdes i början av 1960-talet (bild 13). Samtidigt byggdes en ny bro över ån. Fotot är taget 1970 och i bakgrunden syns de första (då vita) flervåningshusen i Bocksbacka på Sonaby gårds ägor vid Blåbergsvägen (eller K.A.Weistes fabriker). Observera den gammalmodiga vägvisaren!

Upp över backkrönet vid Kulltorp och här är husen som låg vid Mickelsvägen 3-7. Bakom grönskan skymtar villa Svea (bild 14) där bl.a. det blivande bergsrådet Wilhelm Wahlfors ”Vikkelä Ville” bodde. Huset renoverades med början 2010 och bebyggarna utsågs till ”årets Åggelbybor” för sin kulturgärning.

Det stora huset hyste mellan 1926-1956 den finska samskolan (bild 15). Sedan blev det ett bostadskollektiv för den livaktiga konstnärskolonin i Åggelby. Ursprungligen hette den Lindebo, där bodde pianisten Maj Lind med sina föräldrar. Villan till vänster kallades Ebbero, det är numera rivet liksom den f.d. samskolan. Mitt emot finns Mickelsvägen 4, tomten för Åggelby svenska samskola (bild 16). Skolan startade 1911 och flyttade hit 1914, till villa Central. Svensk förening i Åggelby hade det ekonomiska ansvaret för samskolan. Sedan 1928 dimitterade skolan studenter och den upphörde 1978 i samband med skolförnyelsen. Som mest, 1963, gick här 509 elever. I mars 1969 brann det gamla trähuset ned (bild 17), men till all lycka fanns nybyggnaden i gråtegel att ta till. Mellan 1978-2002 fanns här Prakticum, sedan stod huset mer eller mindre tomt tills det nuvarande bostadshuset stod klart 2014.

Mickelsvägen 1-3 stod strax före järnvägsbron (bild 18). I det gamla huset fanns i början av 1900-talet Åggelby apotek, det första i Helsinge socken. Bästa minnet för oss samskole-elever är det som syns på bilden, som ”Åggelby handel” eller ”Rassan” (efter handelsman Rasmussen) där vi kunde köpa ett halvt plommonhorn, ”puolikas”, att fylla magen med när skolköksan bjöd på makaronivälling (oftast på måndagarna).

Mickelsvägen 2 var den underbara krokanen villa Esmeralda (bild 19). Den innehades av fabrikören Carl Freund. Han tillverkade plyschtyger till bl.a. järnvägarnas första klass kupéer. Den stod tom och brann sedan. Lite längre fram på Torgfogdegränden ser man ”Åggelbys riksdagshus, villa Sumio (bild 20). Smeknamnet har huset fått tack vare sina ståtliga pelare. Kring millennieskiftet hade Prakticum där sitt skolkansli; nu har huset nyligen renoverats till fyra lägenheter.

När stambanan elektrifierades (bild 21), i slutet av 1960-talet, var den dåvarande landsvägsbron för låg för elledningarna och för kort för de blivande fyra spåren. Efter en rejäl ombyggnad höjdes och förlängdes bron men var därefter reserverad enbart för lättrafik, fotgängare och cyklister.

I området mellan stambanan och Hertonäsbanan (Jokerlinjens dragning) fanns också några villor som nu alla är borta. Här syns ännu spåren och familjen Hentmans (bild 22) villa i bakgrunden. Där lättrafikbron står under fotografen fanns tidigare en smal bergsskärning. Det sägs att marskalk Mannerheims specialtåg skulle ha stått här gott skyddat för luftangrepp.

Nu heter landsvägen Ånäsvägen. Här ser vi den stiliga s.k. Öhmans villa (bild 23). Den, som så många Åggelbyvillor, hade ett torn. I bakgrunden skymtar vi Åggelby F.B.K.s hus där vår biograf Biola fanns ca 1940-58. Ungefär mitt emot Öhmans fanns urmakare Wibergs villa, som också den är riven sedan länge. Där hade man den första småskolan i Åggelby och Ragnar Granit var en av eleverna.

Här en lite bättre bild på Brankkis (bild 24). Biolas salong rymde ungefär 130 personer. Man hade bara en projektor och under filmbytet flög papperskulor runt i salongen. Huset revs 1970 och F.B-K- fick ett garage för sin bil på Otto Brandts väg.

Ungefär där huset med mansardtak står på bilden (bild 25), börjar Otto Brandts väg.

Här (bild 26) bodde i tiderna byggmästare Bergman, han som uppförde vår träkyrka. Innan kyrkan kom till 1905 kom man samman i Bergmans bagarstuga. Huset Koivikko och den övre villan Havulinna ägdes sedan 1920-talet av systrarna Winsten. De hade här ett vilohem för såväl vuxna som för elever i ÅSS. Deras mest intressanta gäst var väl ändå V.I.Lenin som bodde här någon månad under 1917 innan han tog tåget till Petrograd.

Snett mitt emot, på andra sidan Ånäsvägen finns villa Granö (1928). I villan bodde bl.a. kuplettsångaren Rafu Ramstedt.

Några fina, gamla villor står kvar högt över Ånäsvägen (bild 27).

Musikerfamiljerna Lindström bodde här (bild 28).

(Bild 29). Här har vi turen att också ha tillgång till en relativt nytaget foto. Den lilla vägen ledde Genom Gärdobacka till Linsved.

Mittemot på bergsknallen finns skräddarmästare Ålanders fina jugendvilla (bild 30). Den kallas ibland också för villa Tuglas då den estniske författaren Friedebert Tuglas bott här i exil. I huset verkar sedan 1987 en estnisk-finsk kultursammanslutning och man fick museiverket att godkänna att huset skulle kallas villa Tuglas.

(Bild 31) Här ser Ånäsvägen inte särskilt inspirerande ut. Man skymtar det lilla affärscentret (från 1960) där i tiderna HOK hade butik och KOP bankkontor. Barnen från Mörskomvägen kom här förbi på väg till sina skolor.

(Bild 32) På den vänstra ser vi ner längs Lillforsvägen. Här låg den skjutbana där Eugen Schauman övade sig i pistolskytte. På den högra bilden syns ”det fulaste huset i Åggelby”. En kantig betongskapelse med platt tak. Det relativt nya staketet skymmer tack och lov ganska bra.

Här börjar Ånäsvägen, intill vattenverket nära Gammelstaden (bild 33). Verket har brett ut sig så att ingen genomfart mera finns. När man vänder sig helt om ser man den låååånga sugande uppförsbacken mot Grindbacken. Här kämpade olympiacyklisterna under landsvägsloppet när de 12 gånger måste ta sig uppför. Ortens tonåriga pojkar lär ha hjälpt dem som hade det svårast genom att skjuta fart på cykeln.

(Bild 34). Tack för att ni orkade med promenaden. Vi avslutar med ett foto av Grindbackens äldsta hus, samma foto som finns på frampärmen av Britta Holmlunds bok ”på vandring genom byn”. Jag hoppas ni haft en lika trevlig kväll på Socis som jag.